Jag, jag heter Cissi och ska snart fylla 17år.
Att vara 17 är kanske ganska lite med tanke på hur många år man har kvar att leva, men det är också då man har gått igenom kanske de största förändringarna i sitt liv. Nu när jag är 17 vet jag vem jag är, vad jag gillar att göra och speciellt så har man lärt sig att sina handlingar alltid får konsekvenser. Både på gott och ont.
Men jag säger inte att jag har lärt mig allt, det kan man aldrig göra. Det finns alltid saker man aldrig har gjort innan, situationer man aldrig mött. Man lär så länge man lever.
Några saker jag lärt mig och fastnat för är att sticka och brodera. Men jag kan inte inom de ämnerna allt, inte ens nästan. Det jag fastnade för är kännslan att ha skapat något själv, något som är eget och unikt. Man kan följa ett mönster, men det är inget måste. Att kunna välja själv gör det öppet och man får chansen att använda sig av sin kreativitet.
Något som jag håller på att lära mig just nu är att leva med min sjukdom, psoriasis artrit. Det har jag kanske inte valt själv att lära mig och visst är det motigt mesta delen av tiden, men jag tror att efter det här kommer jag att vara en mycket starkare människa. Varje gång man tar sig igenom de där jobbiga dagarna då man har så ont att man inte vill gå upp ur sängen så växer man lite som person.
Sist så har jag lärt mig det som jag tror gör att man är på väg att bli vuxen och det är att älska en annan männsika. Någon som inte är mamma, pappa, mormor, utan någon utanför familjen. Det är en erfarenhet man har med sig hela livet, man lär sig att älska flera människor, en ny pojkvänn/flickvänn sina barn. Men man ska aldrig glömma bort sin första kärlek, jag är fortfarande tillsammans med min. Men även om det inte är så, så glöm den aldrig. Ett bättre minne tror jag är svårt att hitta.
